400 idag!

Oj, vad tiden går. Jag började här på Blogger i februari 2009 med mitt första inlägg. Många inlägg har det blivit sedan dess, inte klokt egentligen! Detta blir mitt fyrahundrade (400) inlägg! Så det är hög tid att celebrera! Inläggen kan vi lämna därhän, det är alla trevliga bloggare därute jag vill tacka för en trevlig "samvaro".  Ibland har det till och med kommit små paket med växter, och nu står det fullkomligen still i hjärnkontoret vad gäller växtnamn, men den översta plantan kommer från Anja, den i mitten från Lotta och den nedersta från Hannele. Fotona är från idag. De tre plantorna får representera alla er som skickat frön och plantor.

Veronica spicata är i alla fall denna. Jag tog fotot först och snyggade till efteråt. Bara så ni vet!

Ha det gott och trevlig Valborg!!

Pelargoner, pelargonier, pelargonium

Här kommer lite mer bilder från utställningen med vildpelargoner i Gamla orangeriet i Bergianska trädgården, som  jag skrev om i förra inlägget. På informationstavlorna läste jag, att de första pelargonierna kom till Europa (från Sydafrika) redan på 1600-talet. I P. J. Bergius 1700-talsherbarium finns pelargoner insamlade av åtta svenska växtsamlare. Den mest kände var Linné-lärjungen Carl Peter Thunberg, som, om jag minns rätt, fick Thunbergian uppkallad efter sig.

Det fanns så otroligt många vackra pelargoner, så det var svårt att välja bilder. Men jag har sovrat så gott det gick (vilket det kanske inte gjorde).

Ett stort sortiment av fröer och sticklingar hittar du hos  Görels Pelargoner!

Pelargonium oblongatum  från norra Kap-provinsen (Afrika)...

... och så här ser den ut vid basen.

Pelargonium x 'Renate Parsley'
Denna pelargon köpte jag.

En del av utställningen. Renate hänger längst till vänster.

Pelargonium caffrum x P. 'Diana', 1,5 meter hög.
Inhandlades av min fru.

Fyrkantspelargon, Pelargonium tetragonum. Speciell i formen. Blommorna otroligt vackra!

Pelargonium crithmifolium, med taggig stam (efter att bladen fallit av).

Måste berömma skyltarna, som var både estetiskt tilltalande och informativa.
Inhandlades av min fru.

Pelargonium anethifolium x myrrhifolium.

Tongalands-pelargon, Pelargonium tongalaense från östra Sydafrika.

Skönpelargon, Pelargonium tricolor.

Hjärtpelargon, Pelargonium cordifolium, frånn Kap-provinsen.

Astraliensisk pelargon, 'Charmay Adonis'

Mer pelargoner från utställningen hittar du HÄR!

Hello, you s e x y thing

Blev inspirerad av Iann, på bloggen Leva Grönt, som visar de mest fantastiska foton från pelargonieutställningen i Gamla orangeriet i Bergianska trädgården. Jag visade hustrun, som är den som har hand om pelargonierna här hemma, och av det bar! Jag får nog lov att erkänna, att jag inte precis är någon 'pelargonie-människa', men det finns några få, som jag gillar. Efter att ha besökt utställningen är jag helt fascinerad av den mångfald som finns inom vildarterna, vilka är de som visas. Och pelargonien nedan är ju rent sexig i sin framtoning, eller hur? Utställningen håller på April ut, så det gäller att raska på om man vill se den. Och - jodå, det blev några sticklingar med hem!! Så nu har jag en alldeles egen pelargon!! Så det kan gå!!

Pelargonium x ignescens, Hybrid från tidigt 1800-tal.

Pelargonium x glauciifolium (tack Iann, den hade jag missat att fota av skylten på).

Austalisk pelargon, Pelargonium australe inlandsform
Denna pelargon är min  favorit, just för att blomställningarna liknade små bollar.
Den fanns ej att köpa som stickling. 
Jag hittade dock fröer till denna hos Görels Pelargoner.

En liten del av utställningen.

Pelargonium grandiflorum, Storblommig pelargon.

Mer pelargoner från utställningen hittar du HÄR!

VÄX - ditt skrälle!

Det känns nästan som om sådderna står still! Till exempel, den här Agastachen, som jag tog fröer av i Chicago, kunde gott skynda på litet ... eller ... det kanske är bra, att den växer långsamt?! Men jag vill ju, att den skal visa sig i all sin prakt så fort som möjligt!!

Agastache 'Tutti Frutti', är den inte fantastisk?! Nu undrar säkert den observante, varför jag visar den underifrån. Men, det var så här, att minnet inte är det bästa. Jag hade för mig, att jag hade sått denna Agastache, men jag hade varit slarvig och endast märkt krukorna med 'Agastache' (otypiskt mig, får jag tillägga). Eftersom jag även sått några andra Agastache, så visste jag inte vilka som kom från Chicago, vilket ju var viktigt för mig att veta. Nu är det så, att gnider man litet på bladen och nosar lite grand, så kan man märka, att olika Agastache har sin egen doft. (Orkar ni?)

Jag sådde för säkerhets skull en omgång till av nämnda Agastache, och sedan höll jag på som en dåre och nosade från den ena till den andra för att utröna vem som var vem, och alltså om jag redan tidigare sått den. Men, jag blev inte riktigt säker, ända tills idag, när solen lyste på bladen - då såg jag, att, fortfarande nämnda Agastache hade blad som var röda på undersidan. Och så var mysteriet löst, jag hade redan sått den tidigare! Och jag säger som H C Andersen - var inte det en historia, så säg!  ;-)

Agastache 'Tutti Frutti'

Fler av mina myntor hittar du HÄR!

Saknar

Jag saknar verkligen utställningarna i Dejunèrsalongen ute på Drottningholms Slottsteater, Historisk vår, Viola och Det dukade blomsterbordet. De hörde liksom våren till, men nu har de uteblivit två år i rad, kanske kommer de aldrig tillbaka? Det var Blomsterfest som arrangerade dessa, och Gunnar Kaj var den mästerlige kreatören. Ja maken till dessa lär vi inte få uppleva i brådrasket! Klicka på länkarna ovan om du vill ha lite ögongodis i vårkylan!

Nog blir man frestad att försöka odla lite Anemoner i år igen när man ser dessa bilder. Om man bara visste hur man skall göra för att det skall bli lite utdelning på odlarmödan! Har försökt i många år, men det blir aldrig riktigt bra. Har dock några knölar som jag grävde upp i höstas i beredskap, och de skall i varje fall få komma ner i jorden. Men några fler inköp blir det inte, det lovade jag mig själv förra året. Jag har en teori, att de flesta lökar ruttnar bort, men  jag vet inte huruvida den stämmer. I år skall jag så dem i riktigt sandblandad jord, så får vi se ....

Nurseryman's nightmare

Idag var det dags att skola ut Codonopsis 'gray-wilsonii'.  Jag har väntat i det längsta, eftersom roten är lika spinkig som den är känslig och det är lätt att den bryts vid omplanteringen. Jag var beredd på det värsta! Den kallas ju inte utan orsak för  'Nurseryman's nightmare', så respekten var stor. Men det gick väldigt bra.

Fröerna tiggde jag mig till av Helen med bloggen Tankar om och från min trädgård genast jag såg växten på hennes blogg. Jag fick dessutom en påse med fröer av Codonopsis affinis, men den får växa till sig lite mer innan utskolning.

Jag brukar ta hjälp av en liten gaffel när jag försiktigt petar fram de olika plantorna. Som synes sådde jag nog lite väl tjockt, men med nya växter tar jag det säkra för det osäkra, man vet ju aldrig hur bra fröerna gror. Sedan är det bara att ta dem i "kalufsen" och peta ner dem i ett hål.

Det börja bli trångt under växtbelysningen, så jag planterade några krukor med fyra plantor, men de flesta fick vara ensamma i sin kruka.

Felnavigering?

I morse vaknade jag av ett oherrans oväsen. Jag hörde en kvinnoröst som svor och spottade ur sig eder å det grövsta. Ljudet kom bortifrån skogen.  Jag skyndade mig ut för att ta reda på vad som var å färde. Borta i skogsbrynet såg det inte riktigt ut som det brukade, det såg ut som en stor "reva" bland granarna. Vid det här laget hade rösten tystnat och ingen människa syntes till. Mysko! Den enda ledtråd jag hittade till mysteriet var en gammal kaffepanna i koppar och en halvt sönderriven karta till Blåkulla.

Att ta det säkra för det osäkra ...

... borde jag nog ha gjort. I går kväll när vi kom hem, möttes vi av en rejäl hagelskur. Jag flyttade min pensé-kruka intill väggen, under takskägget för att den skulle få lite skydd. Det var så långt jag tänkte. Aldrig kunde jag tro, att det skulle bli drygt 7 grader kallt i natt. Ja, då går det som det går! Aj, aj, är detta adjöss?